Description

Published by: Brombergs Bokförlag 1989
336 pages written in Swedish
Written by: Elisabeth Sörenson

INBUNDEN utgåva med dedikation och signering av författarinnan. Kommer dessutom med ett vykort med mer text samt signatur av författarinnan

Carl Adolf von Sydow från Lund tog artistnamnet Max efter stjärnan i sin påhittade loppcirkus han drev under militärtjänstgöringen. Han är en av vårt lands mest framgångsrika skådespelare med långt över hundra roller på teater och film. En del i sanning enbart inkomstbringande skräp – men många desto mer storartade, då han har förmått visa hela människan. Ett lysande exempel är Lassefar i Billie Augusts film Pelle Erövraren. En före detta kraftkarl, nu försvagad av åldrandet, gestaltad med en briljans som överträffar det mesta skådat. I mitten av 50-talet började han på Malmö stadsteater där han inledde sitt mångåriga samarbete med Ingmar Bergman. Bergman regisserade honom i tiotalet filmer, bland annat ”Det sjunde inseglet” där han som korsriddare spelar det berömda schackpartiet med Döden. Att han ska ha gjort mycket dålig film är också föremål för diskussion. Jag skulle påstå att många faktiskt är bra, också bland de dåliga. Fråga bara den generation som fick upp ögonen för hans överdådiga tolkningar av kejsare Ming i Blixt Gordon, kung Osric i Conan Barbaren eller Bond-skurk #1 Ernst Stavro Blofeld i Never say never again. Efter Guinness och innan McKellen hade Max von Sydow lite monopol på ett par fantasyfigurer och han gör dem med både glimt i ögat och värdighet. Svensk filmdatabas nämner 97 filmer som Max har gjort mellan 1949–2012 och IMDb 145 under samma period och även om här ingår en del tv-framträdanden och voiceovers så är siffran nog rimlig. I memoarboken Loppcirkus (1989), som grundar sig på samtal med SvD:s kritiker Elisabeth Sörensen, anges drygt 80. En klart läsvärd bok med många anekdoter och pärlor